---
lättare om man sade upp sig från livet och lämnade tillbaka alla sina känslor, tankar och minnen.
Struntade i allt det där viktiga, som när det väl kommer till kritan nog inte är så viktiga, trots allt.
Fan, just nu är jag så jävla trött på mitt liv, såhär har jag det aldrig känts för mig tidigare.
Jag har aldrig känt sådan jävla ångest, meningslöshet och frustration över någonting som nu.
Under en tid nu har jag funderat på om det bara är jag som vill fly när det går emot
eller om det är någonslags försvarsmekanism alla människor har?
För jag känner bara för att försvinna bort, helst nu med en gång.
Inte imorgon, inte om en vecka, utan nu i skrivande stund.
Trygghet, närhet och kärlek i all ära.
Men när det inte finns någonting kvar av dem, vad i helvete gör man då?
Min pappa har alltid flytt, alltid försvunnit när problemen kommit ikapp honom.
Är jag en lika feg jävel? En lika mesig tönt som inte vågar stå på egna ben?
Jag skiter fullständigt i att jag öppnar upp mig just nu, ät på.
Skynda er nu, knapra nu upp all min ångest och rädsla innan någon annan gör det.
Undra vem jag hade varit idag om jag inte vore en sådan mes,
som jag har varit genom hela mitt liv hittils.
Det är inte såhär jag fostrades till att bli.
Jag skulle ha blivit en stark tjej, med grov hårväxt och mörk röst.
Radera grov hårväxt och mörk röst förresten, ni fattar poängen.
Så vad tror ni kommer hända med mitt liv framöver?
Om det inte inträffar något väldigt otippat eller om
det helt enkelt fortsätter såhär, så flyr jag.
rescuemefromeverythingk.
jag skulle tippa på en försvarsmekanism som inträffar alla människor, en känsla av att inte ORKA eller VILJA ta kontroll. Lämna sina problem åt den gud man annars aldrig tror på och lämna sig själv åt ödet, utan rädsla för man bryr sig inte (just då) om vad som kommer hända om man bara ger upp. Men, bara för att förstöra ditt hopp om att du faktiskt kan göra som ovandstående förslag!
De människorna som inte antingen tar livet av sig i en sån här situation eller startar ett många års missbruk, de kommer på att det finns kanske bara få men det finns anledningar till varför man lever, varför man vill leva. jag är en anledning, och jag är en tillräckligt stor anledning för dig för att inte ge upp, eller hur? inte bara för att jag är din vän utan också för att jag tror på dig! din familj, inte bara för att ni älskar varandra utan för att ni behöver varandra, tänk vad som kan hända med oss om du inte orkar mer! tänk längre än ångesten sträcker sig tänk på livet! pusspuss o massa kärlek för det är du värd
man måste tro på sig själv och jag tror att du kan klara allt bara du lär dig sig att veta att du kan klara av mer än du tror. man är stark, inners inne så finns där en styrka det är den du lär dig allt från. det är den som sviktar när du känner såhär och den får svikta för den kommer tillbaka och när den sviktar så som duet gör, det är då man har sina vänner. och en sån underbar tjej som dig så har du säkert många med trevliga vänner som ställer upp! ;)
man måste tro på sig själv och jag tror att du kan klara allt bara du lär dig sig att veta att du kan klara av mer än du tror. man är stark, inners inne så finns där en styrka det är den du lär dig allt från. det är den som sviktar när du känner såhär och den får svikta för den kommer tillbaka och när den sviktar så som duet gör, det är då man har sina vänner. och en sån underbar tjej som dig så har du säkert många med trevliga vänner som ställer upp! ;)
Jag har en repstump över om du har någon nytta av den.
