Ångestbrev.
I trängseln utanför sen december ingen snö,
Jag följer efter dig genom kön.
Du stryker fingrarna lätt mot min kind
och i ett ögonblick då allt står still,
Så får jag en chans att säga allt det jag aldrig sagt.
Så får jag en chans att ge dig allt det du aldrig haft.
Men jag är för feg.
Det finns ett enkelt svar du är varm när jag är kall.
Du tar så lite plats jag tar allt.
Jag trycker läpparna lätt mot din hals.
Jag frågar: "Gråter du? Du smakar salt."
Du gav mig en chans att säga,
allt det jag aldrig sagt.
Du gav mig en chans att ge dig,
allt det jag aldrig ger dig.
Och de små små orden är svåra ord.
Och de hårda orden är enkla ord.
Och jag fick chansen du gav mig chansen.
Men nu är det för sent,
nu är det för sent.
De små små orden är svåra ord.
Och de hårda orden är enkla ord.
Och jag fick chansen du gav mig chansen.
Men nu när det för sent,
nu är det för sent.
Jag följer efter dig genom kön.
Du stryker fingrarna lätt mot min kind
och i ett ögonblick då allt står still,
Så får jag en chans att säga allt det jag aldrig sagt.
Så får jag en chans att ge dig allt det du aldrig haft.
Men jag är för feg.
Det finns ett enkelt svar du är varm när jag är kall.
Du tar så lite plats jag tar allt.
Jag trycker läpparna lätt mot din hals.
Jag frågar: "Gråter du? Du smakar salt."
Du gav mig en chans att säga,
allt det jag aldrig sagt.
Du gav mig en chans att ge dig,
allt det jag aldrig ger dig.
Och de små små orden är svåra ord.
Och de hårda orden är enkla ord.
Och jag fick chansen du gav mig chansen.
Men nu är det för sent,
nu är det för sent.
De små små orden är svåra ord.
Och de hårda orden är enkla ord.
Och jag fick chansen du gav mig chansen.
Men nu när det för sent,
nu är det för sent.
Kommentarer
Trackback
